Inspirerande terminsstart på Handelshögskolan i Oslo

Jag går in på BI - Handelshögskolan i Oslo och söker mig till klassrum B010. Rummet är ovalt och typiskt klassrumsaktigt med inga fönster och en kateder...men vänta - alla borden är ställda åt sidan och mitten är det en ring av stolar. 60 stolar i ring... vad skall hända här inne? ahhh! lärarna har tänkt lite längre och skapat en psykogeografi som skall stödja det goda samtalet. Det blir lite mer intressant. På väggen står det: Varför skall vi bry oss om internkommunikation? In kommer eleverna och liksom går både framåt och bakåt - en viss tveksamhet finns i deras gång som om de undrar var är bäst att sitta här inne? Det strategiska draget hos högskolestudenter som drivs av att vara strategiska och smarta?

Efter mindre än en timme av introduktion till övningen som inbjuder till total flexibilitet inom ramen för en grundläggande och trygg struktur står studenterna och marknadsför sina hjärtefrågor om varför vi skall bry oss om internkommunikation; Konflikter på jobbet! Chefens svårigheter med att vara kompis och samtidigt ha makt! Negativt snack om ledningen!Flaskhalsar i informationsflödet! Påverkan på extern kommunikation!

Grupperingar bildas i rummet och intressefrågorna får styra vart var och en går för att delta i dialogen.

Hög stämning i avrundningen där lärandet vaskades fram. Läraren introducerade vad materialet kommer att användas till - nämligen att berika kursupplägget med det som är aktuellt för studenterna. Den gamla sanningen har tagits på allvar; det räcker inte med att veta mer än den du skall lära ut till - du måste och veta vad den andra vet!

Jag är glad att jag fick vara med att inspirera till denna terminsstart!

Vad är goda vardagar för dig?

Det där med subjektivitet är en knepig fråga. Det blev jag påmind om när jag igår var tillsammans med några stycken som skulle få sin master certifiering i NLP genom Interaction as, (där jag är partner med mitt företag och i pågående train the trainer för att bli NLP tränare).

Vi diskuterade Byron Katie och hennes koncept "the Work". En av de som deltog var fascinerad av henne - kallade hennes arbete för "extremsport i epistomologi" (epistomologi betyder ungefår; läran om hur du vet att du vet). Vi såg på en filmsnutt av hennes vägledning. Och jag måste säga att jag gick hem med en stark påminnelse om att när vi jobbar med subjektivitet så är det alltid personligt ansvar vi talar om. Tips! Gå in på You Yube och sök på "Our Innocence - The Work of Byron Katie"

Jesper Juul - en mycket duktig familjeterapeut från Danmark tar upp detta ämne på ett tänkvärt sätt, tycker jag. Han säger, kort sammanfattat, att det personliga ansvaret går i två riktningar i vår tillämpning av det. När vi anklagar någon för att inte ta ansvar så blir det ett påhopp. Det blir sällan bra därför det innehåller minimum av medkänsla. Vi kan istället tänka på det som offensivt eller defensivt ansvar. Defensivt ansvar är när vi tar beslut för att undvika något. Det kan ske medvetet eller omedvetet. Omedvetet defensivt ansvar är förmodligen automatiserat och bildar ett så kallat beteendemönster eller tankemönster. Medvetet defensivt ansvar är när vi vet om att vi tagit beslut för att undvika något. Det offensiva ansvaret baseras på ett medvetet val eller beslut att ta oss själv och andra på allvar och respektera det som är verkligt i vars och ens subjektivitet. Omedvetet offensivt ansvar vet jag inte riktigt just nu vad han menar om...men kanske är det när vi integrerat både personligt ansvar med medkänsla!

Puh - när sådana påminnare kommer blir jag alltid lika ödmjuk. Varje gång jag tror att jag vet - kommer alltid en vink som säger: hur vet du att du vet detta?

Min fredag den 13 blev som alltid en stark påminnare om hur viktigt det är att skapa våra vardagar som goda! Klem, Anna Pia

Förtydliga ett budskap

Idag är det fredagen den 13:e! Jag har många 13 i mitt liv, så jag glädjer mig till dessa mytomspunna dagar. De är riktigt goda vardagar för mig - eftersom jag blir extra uppmärksam på vad som händer och sker. Precis ett år senare (mitt förra inlägg gjordes 13 augusti) får jag lust att dela med mig om tankarna om Goda Vardagar - en slags paketering av mina samlade erfarenheter av att jobba med Heart in business.

Det har inte alltid varit lätt - men alltid meningsfullt. Konstigt det där, när något är meningsfullt så blir måttstockar som glädje, lycka, framgång helt enkelt inte rätt sätt att mäta. När något är meningsfullt så skapas automatiskt en nyfikenhet på processen. Och processen är så oändligt mycket rikare än målet. Vägen blir till medan man går har verkligen blivit ett tillvägagångssätt jag anammar mer och mer. För att få något livsdugligt måsta men följa den väg som blir till. Det gör jag även nu. Jag paketerar mig tillsammans med vägen som bär mig dit, eftersom jag förstår mer och mer, att om jag vill att andra ska få nytta av mina erfarenheter så bör jag förtydliga budskapen. Goda vardagar är förståss en subjektiv upplevelse av en vardag. Så jag vill bidra med goda strukturer för att den enskilda individen skall kunna lyssna till sin egen upplevelse och uttrycka - jo, jag har merparten av mina vardagar goda!